Drygt 7 månader har gått sen det hänt. Jag försöker komma tillbaka till ett annorlunda vardagsliv, men det är inte så lätt.
Ibland går det bra men andra dagar är livet inte så bra.
Vet inte riktigt hur jag ska komma ur detta. Men en dag kanske jag hittar nån mening med allting.
Men en sak är säker; hade jag inte haft mina "ungar" med familjer och deras enorma stöd hade jag inte klarat detta! Så Hanna o Fredrick; Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er. Älskar er.
Sen är jag också förvånad och innerligt tacksam för alla sympatier jag får från goda vänner och kunder. Ni är också ett stort stöd.
Ja så ser det ut i dag i mitt liv. Hoppas det blir bättre och att det går fort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej lilla gumman.
SvaraRaderaJag vet att du kommer att klara av detta, låt det bara ta den tid det tar. Jag vet att det är jobbigt.
Vi tänker på dig och lider med dig, vi har ju gått igenom samma sak.
En jättekram från kaggeboda
Jag älskar dig mamma. Du är den tuffaste jag vet och jag blir så jävla stolt att jag spricker när jag tänker på vad du tagit dig igenom so far.
SvaraRadera